lonely night by myself

Jag trodde inte att det skulle bli så här. Jag trodde inte jag skulle känna såhär. Men det finns inte mycket att göra åt det. Det är något jag måste stå ut med.

Det kryper under skinnet igen, och jag mår illa.

Varje gång jag säger "jag måste våga släppa taget" så halkar jag in i något som jag inte skulle halka in i. Och varje gång då jag inte släpper efter så inser jag att jag borde gjort det, för att jag förstört allt genom att hålla tillbaka. Det vill sig helt enkelt inte..
Jag vet att jag inte ska misströsta, jag är ännu ung, men det känns just nu som att det ska fortsätta på detta vis hela mitt liv. Men jag vet jag ju att jag inte kan gå och tänka så..

Det var ingen bra kväll att var ensam hemma på.. Just när man får hela huset för sig själv, så behöver man istället någon som finns där.
Men jag vet att jag har massor av vänner som ställer upp always!
Sandy, dig kan man alltid ringa och gråta/prata ut med! 
Kigge, du reder alltid ut allt och får mig att inse att problemen bara är bagateller! 
Filip, trots att du är på andra sidan jorden nu så är du underbar att prata med!
Thank you guys for always beeing there!<3



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se - allt om bloggdesign!